Ända sedan hon var barn har Mia Wagner fått höra att män och kvinnor har lika möjligheter.
Men efterhand har hon upplevt att det inte är så.
– Jag har växt upp i en tidsålder där vi låtsades att alla var lika och hade samma villkor. Det var det som hela tiden sades, och därför var det så jag såg världen. Först när jag var i 40-årsåldern blev det tydligt för mig att sådant jag tidigare hade upplevt som diskriminering på grund av mitt kön, också hände på samhällsnivå, säger Mia Wagner, entreprenör och oberoende personlig rådgivare för ledare och chefer.
Om jag som kvinna har identifierat ett nytt behov och hittat en lösning, så måste en man hålla med om behovet innan det investeras.
En kultur vi måste prata om
Även om vi under senare år har blivit riktigt bra på att prata om jämställdhetsutmaningar, så har vi inte i lika hög grad blivit bra på att agera på problemställningen. Det beror främst på att det finns en stor indirekt diskriminering i samhället.
– Jag vill gärna hjälpa den enskilda kvinnan att förstå att hon är en del av en kultur. För som kvinna kan man lätt känna sig otillräcklig. Men ju mer vi talar om att vi är ett helt samhälle som saknar en medvetenhet om diskrimineringen mellan könen, desto tydligare hoppas jag det blir för den enskilda kvinnan att det inte är hon som gör fel eller inte gör saker tillräckligt bra, säger Mia Wagner.
För den indirekta diskrimineringen finns i allt: Offentliga toaletter - varför finns det lika många för män och kvinnor, när menstruation kräver mer tid än att kissa i en pissoar? Forskning - varför går bara fyra procent av världens forskningsmedel inom hälsa till forskning om kvinnosjukdomar? Mobiltelefoner - varför är mobiltelefoner designade så att de är för stora för kvinnors händer? Mursäckar - varför väger de 25 kilo och inte 15 kilo, så fler kvinnor kunde arbeta som murare?
– Det beror främst på att kvinnor inte är en del av beslutskretsarna. När vi ska ta reda på vad vi ska forska och investera i, så bestämmer män, konstaterar Mia Wagner.
Mias råd till kvinnliga entreprenörer ... och manliga investerare
- Som kvinnlig entreprenör är det viktigt att du spenderar tid tillsammans med likasinnade; alltså kvinnor som står inför samma utmaningar.
- Du måste skapa dessa nätverk så att du blir medveten om när du utsätts för indirekt diskriminering. För då vet du när du ska översätta det språk som är naturligt för dig som kvinna till en affärskontext, där det är männens logik som dominerar, och när du bara ska vara dig själv.
- Som manlig investerare bör du uppmärksamma och ta upp temat indirekt diskriminering, så att du säkerställer att ingen väsentlig innovation går förlorad.
- Vi måste, mellan könen, hjälpa varandra att bli mer uppmärksamma på den indirekta diskrimineringen och skapa en ökad medvetenhet om att vi måste kunna tala om skillnaderna – för båda könens bästa.
Kvinnor är aldrig nog
Och bilden återkommer inom entreprenörskap, där endast 1 % av investeringarna går till företag med kvinnliga grundare.
– Om jag som kvinna har identifierat ett nytt behov och hittat en lösning, så måste en man hålla med om behovet innan det investeras. Och i verkligheten händer det inte, det kan vi kan se av siffrorna. Därför får vi inte produkter riktade till kvinnor på marknaden. Samtidigt betalar både kvinnor och samhället ett högt pris för kvinnors underrepresentation, eftersom den också speglar en hög grad av ekonomisk ojämlikhet, menar Mia Wagner.
För den enskilda kvinnan blir det svårare att försörja sig själv och fatta beslut för sitt eget liv. Och på samhällsnivå förlorar vi bland annat arbetskraft och innovation.
– Världen är "per default" manlig, och konsekvensen är att kvinnor aldrig är nog. Det måste vi ändra på. Särskilt eftersom det största tabut i samband med ekonomisk ojämlikhet är att ta upp själva ämnet. Det är helt enkelt tabu att kvinnor ställer krav. Men det måste vi göra, för vi spelar på en plan som inte är byggd för oss.
Det är helt enkelt tabu att kvinnor ställer krav. Men det måste vi göra, för vi spelar på en plan som inte är byggd för oss.
Könsspecifik data är nyckeln
För Mia Wagner ligger lösningarna inte nära till hands. Men initiativ från näringslivet och könsspecifik data är en bra början, menar hon.
– Jag önskar att det enskilda företaget tydligt skulle gå i täten genom att både ta fram könsspecifik data och könsspecifika produkter. För det skadar kvinnors integritet att vi faktiskt inte passar in någonstans – om vi sitter på en stol, har en telefon i handen eller tittar på vår lönespecifikation, säger hon och utvecklar:
– Företag måste vara villiga att både mäta den faktiska jämställdheten med könsspecifik data och att våga offentliggöra siffrorna för att skapa en förändring. Och det måste ske på eget initiativ; utan att vänta på politisk inblandning. För endast så kan vi tydligt upptäcka skillnader.
